Sociala beteenden bland Japanska makaker


Sociala vanor

Japanska makaken lever i flock. Flockstorleken är större i söder än i norr. En genomsnittlig flock omfattar i allmänhet 50-60 individer. Om antalet blir större än 200, delas ofta flocken. Hos frilevande flockar, som matas av människan, överstiger antalet ofta detta tal, t.ex. på Takasakiyamaberget, där en flock består av cirka 1000 djur.

Varje flock har ett eget revir som är 1-2 km2 stort. De strövar runt inom reviret och tillåter inga intrång.

Social struktur

En flock består av flera fullvuxna hannar samt honor med ungar. I en flock på 52 individer fanns det 6 fullvuxna hannar, 2 unghannar, 9 fullvuxna honor och 9 unghonor, 17 ungar och 9 nyfödda.

Forskning på japanska makakens sociala liv påbörjades 1948. Ar 1952 lyckades man etablera nära kontakt med makaker på Koshimaön, vilka lät sig matas av observatörerna. Sedan dess har studierna gjorts på basis av individuell identifiering, där varje apa har fått ett namn. På detta sätt har man kunnat studera relationer mellan föräldrar och barn samt långsiktiga, sociala relationer. Man har alltså kunnat undersoka, hur deras samhälle är uppbyggt, och hur den sociala strukturen bibehålls.

Flockmedlemmarna går i rad efter varandra, när de förflyttar sig. Om man tittar på en marscherande flock från sidan, kan man se flera unghannar i tåten och i kön, medan alla honor och ungar går däremellan. Vissa dominanta hannar år utspridda i raden. Det har visats, att den ranghögste hannen bestämmer i vilken riktning de skall gå, vilken väg de skall ta, och när de skall börja gå eller stanna.

Ungefär samma förhållande gäller nar aporna äter, även om de då är utspridda över ett större område. I cirkelns periferi sitter de yngre hannarna eller hannar som ar lägre i rang, medan honorna och ungarna finns inuti cirkeln. I den inre gruppen finns även flera ranghöga hannar.

Mellan hannarna finns det en mycket tydlig hierarki. För att bestämma rangen mellan två fullvuxna hannar, som sitter bredvid varandra, kan man rulla en apelsin precis mittemellan dem. En av dem plockar upp den lika naturligt, som om den vore avsedd för honom. Om proceduren upprepas, sker samma sak. Den som tagit upp apelsinen har högre rang än den andre, som inte gjorde några anspråk på den. Dominansstrukturen är mycket stabil. I den studerade gruppen på Takasakiyamaberget kunde man till och med bestämma rangordningen mellan var och en av de 45 hannarna, från den högste till den lägste.

Man har så småningom upptäckt, att rangordningen mellan individerna baseras på släktlinjer. En flock består av ett antal matrilineala grupper (besläktade på moderns sida), som var och en har sin bestämda plats i rang ordningen. Ungar från skilda matrilineala grupper som föds samma år, blir präglade av modergruppens rang. Även honorna har en rangordning, men den skiljer sig från hannarnas. För honorna är det viktigare att reglera det dagliga livet med ett beroendeförhållande mellan individer, som hör till samma matrilineala grupp. Detta innebär, att mödrar och döttrar, äldre och yngre syskon, kan lita på varandra, år toleranta mot varandra, äter sida vid sida och putsar varandra.

Om man följer en hanne och en hona finner man stora skillnader mellan dem. Honan lämnar aldrig den grupp hon fötts och vuxit upp i. Även om en grupp splittras, delas aldrig en matrilineal grupp. Hannen börjar däremot lämna gruppen och gå för sig själv, när han blir könsmogen. Unghannarna har alla lämnat gruppen, när de är 8-9 år gamla. När de lämnat sin födelsegrupp, vandrar de iväg var för sig och strövar fritt omkring. Om det finns en annan flock i närheten, kan de närma sig denna och försöka att ansluta sig. Om det inte finns någon sådan grupp, kan de fortsätta längre bort, upp till 20 km, och de återvänder sällan till födelsegruppen. Även sedan de funnit en ny flock att sluta sig till, stannar de sällan i samma flock mer än 5-6 år. De upprepar denna process, uppbrottvandrande-anslutning, under hela sitt liv. Hannarnas kringvandrande är betydelsefullt för utbytet av gener mellan flockarna och för att hindra inavel.

Sociala mönster

Som tidigare nämnts varierar födan mellan olika flockar, och nyintroducerade födoämnen ärvs av nästa generation och blir ett utmärkande drag för flocken. Noggranna studier för spridning, fixering och nedärvning av födovanor har visat följande mönster:

  1. Intresse för och förmåga att inlemma ett nytt födoämne i matvanorna är störst för djur under tre år.
  2. När födan väl har introducerats i en flock, förs den vidare från ungarna till mödrarna, lekkamraterna och nära släktingar.
  3. Om de fullvuxna honorna tar upp det nya födoämnet i sina födovanor, sprider sig vanan snabbt och effektivt från mödrarna till de nyfödda.

Denna spridningsmekanism och nedärvning av en vana begränsas inte till föda. Det har också observerats i följande beteende: på Koshimaön äter japanska makaker sötpotatis efter att ha tvättat den; de skiljer också vetefröna på marken från jord genom att kasta jord- och sädblandningen i vatten; man har också sett dem simma i havet. Aporna på Shigaplatån, Nagano, simmar och badar i en het källa, som kallas "Jigokudani" (Helvetesdalen); de äter äpplen efter att ha tvättat dem i snön.


Kommentarer

Länk till den här kommentaren 2024-02-20 12:25:16, av Berit Norman

Vad betyder det när en tam makak klapprar med läpparna så tänderna syns. Obs den är inte rädd.

Skriv en kommentar

Skriv en kommentar

Makaker.se - För dig som vill lära dig mer om makaker